Växthormoner - så fungerar rotning av sticklingar

 

Växthormoner och balansen dem emellan, styr flera funktioner i plantan. Om den ska blomma, bilda skott eller satsa på rotning. Växten befinner sig genom livet i olika faser; i tillväxt, i blomning eller vilande. Under Växtstimulerare hittar du våra fina, naturliga produkter som du kan ta hjälp av vid sticklingsförökning. 

Om du vill föröka en växt med sticklingar är det viktigt att veta om moderplantan är i rätt fas. Olika delar av växten kan dessutom vara i olika faser. En murgröna till exempel kan ha en del som är adult (vuxen), blommar och får bär. Den delen har dessutom helt andra blad än det juvenila (ungdomliga) stadiet, med de mer karaktäristiska murgrönebladen.

En stickling från ett skott eller en planta som blommar kommer att vara mycket svårrotad, eftersom de hormon som är aktiva vid blomning hämmar rotbildning. 

 

 

Auxiner bildas i knoppar och blad. De påverkar cellsträckning, skottbildning och styr näringstransporten neråt i växten. Auxin triggar bildandet av sidorötter och påverkar också gravitationen, så att rötterna växer neråt.
Till skillnad från andra växthormoner rör sig auxin inte i kärlsträngarna, utan via specialceller, parenkymceller. Den transporten är långsamt i växten, ungefär 1 cm i timmen. 
På 1930-talet lyckades man identifiera två slags auxiner, IAA, indol ättiksyra, Indol Acetic Acid); och IBA (indol smörsyra, Indol Butyric Acid). Dessa har man sedan framställt kemiskt och idag finns flera rotningsfrämjande preparat på marknaden för främst yrkesodlingen. 

 

Cytokininer (främst adeninsulfat och kinetin), stimulerar celltillväxt och cellbildning, hindrar åldrande och styr näringstransporten uppåt i växten. De bildas i rötterna och finns framför allt i unga delar som rotspetsen, frön, unga blad och frukter. 

 

Gibberelliner påverkar längdtillväxt, blomning, fröbildning och groning. Det är en grupp av ett 80-tal olika substanser som man upptäckte i Japan på 1930-talet. De finns i hela växten, men högst är halterna i omogna frön och plantans unga delar som toppskott och knoppar.
De är inblandade i frögroningen, genom att bland annat se till att skalet mjuknar. Därför kan man påskynda groningen genom att tillsätta gibberelliner. 
Gibberelinerna styr också mekanismerna för när växten blommar, vilket används av yrkeslodlare för att tima plantorna inför försäljning.

 

Etylen är en gas (en kolväteförening) med hormonliknande effekter. Det påverkar växtens åldrande, att blommor slår ut och fruktens mognad. Etylen har också visat sig trigga både rotbildning och rottillväxt.
Salixxläktet (vide) utsöndrar stora mängder etylen från såret vid beskärning och är förklaringen till varför vide så lätt bildar rötter men också förmår andra växtslag att få rötter. 

 

Vid förökning med sticklingar vill man snabbt få rötter, annars torkar sticklingen ut. Sticklingar som saknar eller har få knoppar kommer att ha svårt att rota sig eftersom auxinerna finns i just knoppar och blad.
Samspelet är ett finlir och balansen av olika växthormon varierar beroende på i vilken fas plantan är i. Undvik att ta sticklingar från en planta som blommar, då gibberellinerna motverkar auxinerna. 

Man vet också att organiska syror underlättar rotningen, förmodligen för att de innehåller små mängder rotningshormoner. Tag därför gärna hjälp av våra fina, naturliga rotningsmedel som underlättar snabb rotning.

 

När man klipper till en stickling uppstår en skada på stjälken. Här bildas en samling oidentifierade celler kring såret, kallusvävnad. Det är förhållandet mellan olika hormoner som nu bestämmer hur dessa celler ska fortsätta att specialisera sig. Överväger auxin bildas rötter, överväger cytokininer främjas skottbildning. En bladstickling saknar ju rötter, men har knoppar och blad med auxin. En rotstickling däremot är full av cytokinin som triggar knoppar och nya skott att bildas.

 

 

Hos svårrotade, vedartade växtslag, som många barrväxter, gäller det att ta sticklingar i rätt tid och på rätt plats i växten. Det har visat sig att ansamlingen av rotningsfrämjande hormon är störst i unga växtdelar samt i tillväxtpunkten mellan gammal ved och där ett nytt skott växer fram.
Bästa tiden att ta sticklingar från till exempel barrväxter och halvvedade buskar som lavendel är därför under högsommaren, då årsgamla skott vuxit ut. De tas med ett ryck neråt, så att sticklingen får med en liten bit av den gamla veden, klacken. Härifrån utvecklas sedan rötterna.

De rotningsmedel som finns för yrkesodlare har inte testas och godkänts för hobbyodlare. Men det finns snarlika preparat, baserade på växter och alger som ger likvärdiga resultat. Hos oss hittar du bland annat Clonex Mist och Nitrozyme. Läs gärna mer om dem under produktfakta - de har testats av flera oberoende universitet och avancerade testlab med fantastiska resultat som du kan ta del av.

Pilväxter, i släktet Salix, har exeptionellt höga värden av rotningshormon i sin växtsaft. Genom att såra stjälkar av pilväxter sipprar saften ut och kan användas som rotningshjälp av sticklingar.

Så här gör du eget salixvatten till sticklingar som ska rotas: